Karl Erik Lagerlöf samtalar med Petrarca om Laura och evigheten. Sedan lånar han dennes tidsmaskin i tre tusen år, för att ta oss på en resa runt Europa.
Vi är åskådare till Trojas fall. Besöker det gamla testamentet. Läser brevväxlingen mellan Abélard och Héloïse. Rycks med av den misogyna demagogen Shakespeare. Blottaren Rossau. Stendahl. Emily Brontë. Katarerna och trubadurerna. George Sands och George Elliot (båda kvinnor under pseudonym). Svinet de Sade... Besöken är korta. Guidens fotsteg fjäderlätta.
Freuds storhet förklaras på en halv sida (hans svaghet på två rader). Vi stör Dostojevski i hans källarhål, för att sedan smyga på en Anaïs Nin som skriver dagbok.
Lärda män bjuds med, men gör oss sällan sällskap över natten. Kärlek : Från bibeln till Beauvoir är inte en avhandling. Det är en virvlande resa genom den västerländska litteraturens kärlekshistoria. Kanske även en kärleksförklaring till densamma.
Att i några stycken återge en bok på tvåhundrasextio sidor är helt ogörligt. Ändå lyckas Lagerlöf komprimera verk mångfalt större än så. Författarna får ibland själva ordet, älskarna oftare än så. Samtidigt sätts allt i ett historiskt, kulturellt, religiöst sammanhang.
Boken andas av bildning och mogen kärlek.
En kort stund undrar jag över författaren själv. Om läsningen gett honom livslycka? Eller om han - likt Nick Hornbys Rob - lidit av andras smärta...
Sedan vänder jag det sista bladet och inser att jag är lycklig.
/Tisdag, har haft en fin helg (men ångrar sitt förra inlägg litegrann)
PS. I klart dagsljus syns en skarp - och intressant - kontrast mellan hur Lagerlöf och Björk läser de Beauvoir. DS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej käre bloggvän! Varför ångrar du? Jag gillade ditt inlägg "Porren i mitt liv". Jag gillar alla dina inlägg och jag ÄLSKAR när jag nämns i dem :) Gör mig lite högfärdig, men får mig att känna som om det finns en plats i ditt blogghjärta för mig. Du har en i mitt ;)
Skicka en kommentar