Den andra boken

Årets andra bok blev Under det rosa täcktet av Nina Björk. Där Fittstim var punk och personligt, är Under det rosa täcket svalt och distansierat. Språket är stundals lysande, tilltalet lekfullt.

Ämnet? Det är stentungt.

Under det rosa täcket är en uppgörelse med den traditionella uppdelningen i manligt och kvinnligt, med livmodersfeminismen och tanken att våra personligheter skapas av våra könsorgan. Björk angriper metodiskt de särartsfeminster vars idé om jämställdhet är att de egenskaper, arbetsuppgifter och värderingar som traditionellt tillskrivits kvinnan värderas högre.

Linjen Björk driver är radikalare: Kvinnlighet och Manlighet är kulturella konstruktioner. Inviduell frihet kan vi bara nå genom att utradera dessa konstruktioner.

I bokens näst sista kapitel "Varför gråter Simone de Beauvoir?", undrar Björk om någon som uppfostrats under det rosa täcket kan slippa vara Kvinnlig. Den postuma kritiken av Simone de Beauvoir - ja, av hennes person snarare än av hennes verk - tyder på att detta inte är möjligt.

Du får välja vem du ska vara, men räkna med att bli dömd.

Ändå rör sig samhället framåt. I den femtiotalsrevy jag såg i helgen, var kvinnorna döttrar, fruar, pigor eller vampar. Kvinnornas roll i samhället är friare idag. Måttstocken Kvinnlighet har ändrats.

Frågan är hur långt varje individ kan avvika från normen och ändå vara lycklig. Simone de Beauvoir tycktes frukta underkastelsen i kärleken och maktlösheten i orgasmen. Även Björk frågar sig (sidan 210):

Men att lära mig själv att inte tända på det min kultur har lärt mig att tända på, att inte finna det upphetsande att vara det sexiga objektet, är en annan sak. Att börja förhandla med min sexualitet skrämmer - i vilka sammanhang kan jag vara både konsekvent feminist och riktigt kåt?

Frågorna jag ställer mig är lite annorlunda: Hur mycket av mitt beteende måste formas av mansrollen när det kommer till kärlek och sex? Hur ska jag behandla en intelligent, medveten kvinna för att hon ska bli riktigt kåt?

Raggningsexperterna på Charismatic Revolution kommer ge mig ett recept: Jag måste visa mig som en ledare av män, en beskyddare av nära och kära, en autentisk och självsäker man, som vågar sprida bra känslor. Kort och gott som en (varm) alfa-hane. Tilltala Kvinnan i kvinnan.

Är det radikalt? Frigör det oss från våra könsroller?

Nej. Men kanske är det ett fall framåt från "Se henne som en prinsessa, ta henne som en slampa".

/Tisdag