Och på den tredje dagen...

...började han lukta?

Ni läste rätt: Grottman inte duscha, inte raka. Ugh.

Dagens övriga uppgifter var lika märkliga. Låt gå för röst- och talövningar, men att slumpa fram ett telefonnummer och be den som svarar om filmtips?

*Ring ring*
- Sandra, låter som en kvinna i tjugo- eller trettioårsåldern.
- Hej, är Jocke hemma?
- Vem?
- Jocke, hummar jag lite förvirrat. Har jag ringt fel?
- Tror det, vem var det du sökte?

Hon låter glatt hjälpsam. Ungefär som någon som snart kommer leda ett par tyska turister vilse, fast de har bråttom till bussen*.

- Joakim Larsson, artikulerar jag (nästan löjligt) tydligt.
- Då har du kommit fel, konstaterar hon nöjt.
- Aha. Du, det här är kanske dumt...
- Ja?
- Kan du ge mig ett filmtips? Jocke snackade om någon film, men...

Sandra skrattar till lite förvånat. Hon har ju tagit på sig rollen som den som vet något i samtalet, så hon kan inte låta bli att hjälpa mig lite till:

- Ja, jag vet inte. Låt mig.. Det senaste jag såg var Eastern Promises.
- J...
- Det en maffiafilm, avbryter hon mig ivrigt, rysk maffia.
- Han Viggo är med, va?
- Ja. (Det låter som ett leende).
- Okej. Tack.. Sandra var det va?

Vi säger hejdå. Sandra med ett skratt i rösten, som kittlar bort all ångest. Trots allt, Sandra, ägnar jag mig åt denna dårskap för att få flickor som dig att skratta sådär.

/Tisdag, är en trött neanderthalare

* Till mitt försvar var jag tretton och hade läst tyska i hela fyra veckor. Att turisterna sedan berömde mitt uttal på flytande engelska innan de gick, tyder på att de hade sig själva att skylla.