Efter en veckas ensamhet var det skönt med sällskap. Det är bara att hon gör mig så förvirrad. Jag gör henne förvirrad? Trodde vi var klara med förvirringen.
Försöker skapa ett kodnamn. Det känns viktigt. Hennes namn.
Är för trött för koder. För trött för att förstå varför fel känns rätt. För trött för hypnotisören. Eller spelarens ångest. Drömmän, friarbrev och förväntningar får vila. Orkar inte ens förklara hur man ska dansa med en man.
Det enda som är viktigt just nu är sömn. Sömn och att önska er en god mjuk natt.
/Tisdag, skriver när han blundar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar