onsdag 4 februari 2009

Själens spegel (dag 2)

Han kan ryta som en furir, min livscoach. Gårdagens avslappnade stil är borta. Nu gäller det att ta tag i livet. Sätta mål. Planera!

- Som Blondinbella?, frågar jag.

Den farliga rynkan mellan hans ögon är svar nog, så jag skyndar mig att lyda. Först gäller det att skriva ner tre saker jag vill prestera, för att de kommer göra mig lyckligare.

  1. Skriva en bok. Ända sedan tvåan - när klassens buse storögt undrade om jag verkligen hittat ett dinosaurieskelett - har jag velat skriva för andra.
  2. Bygga projekt X. Det kan hjälpa många litegrann. Dessutom blir det lärorikt och ett bra skäl att träffa nya människor.
  3. Skaffa ett bra jobb. Eftersom det är roligare att vakna förväntansfull.
Drillen fortsätter med personliga mål. Svetten svider i mina ögon när jag hör min inre censor stiga in. En hetsig men kort diskussion utbryter. Furir Strauss får ge vika för den gamle tjänstemannen. Målen arkiveras med hemligstämpel. Min anonymitet bevaras.

Pausen blir kort. Nu får jag ge mig ut för att prata med främlingar igen. Denna gång med obligatorisk ögonkontakt.
  1. Servitrisen på konditoriet har mörkblå ögon med fusk (silverglittrig eyeliner).
  2. Grå ögon, med fläckar av guld. Mina avsikter är helt oskyldiga när jag ber biblioteksassitenten om ett boktips. Mitt i frågan inser jag att hon är vacker. Hon inser vad jag inser och rodnar.
  3. Expediten på Lagerhaus har varma bruna ögon. Hon ler faktiskt med hela kroppen. För en stund är jag hennes vite riddare i kamp mot ledan, såhär en vardagkväll, tio minuter före stängning.
  4. Den gamla bibliotekarien - på ett annat bibliotek* - blinkar hela tiden med sina vattniga ljusblå ögon.
  5. På gymmet får jag kämpa för att se henne i ögonen. Den svartögda kvinnan rör sig som en panter. Jag är nära att säga det (eller morra pilskt), men sansar mig i sista stund.
Lätt chockad vacklar jag hem. Där väntar gurun, återigen förvandlad. Han plockar upp en pipa ur fickan på sin tweedkavaj och frågar om jag blivit hypnotiserad förut.

- Inte av en man, svarar jag. Någon gång ska ju vara den första.

/Tisdag, undrar om ni kommer orka med en ytterligare 28 dagars exercis

*
Mm. Mitt intresse för böcker gränsar till det sjukliga.

1 kommentar:

Anonym sa...

Själv går jag inte längre in i en bokhandel för jag står inte ut med känslan att lämna kvar böckerna på hyllorna när man inte har råd att ta med dem hem. Lite som att gå och titta på hundvalpar när ens sambo är djurallergiker, det slutar bara i tårar och ett värkande hjärta samt en känsla av tomhet. Bibliotek är precis lika farliga för då har jag möjliggheten att ta hem dem, men då kommer jag i brist på självdisciplin läsa dem istället för det jag måste läsa. och nu läser jag din blogg istället för att jobba. Oh discipline, where art thou?

 
Creative Commons License
Tisdag berättar by Tisdag is licensed under a Creative Commons Erkännande 2.5 Sverige License.