... sedan Tisdag.
... ville jag skriva om henne. Fånga henne i ord. Klä henne i bilder. Få er tysta där ute att förstå.
Men tangenterna är aldrig där, i stunden. Orden stannar i tanken/munnen. Så jag fångade henne i mina armar. Klädde av henne och tog bilder. Blev tyst? Klev ut? Låt gå.
Vardagskärlek och rutin, andra skulle välja förälskat rus och billigt vin. Inte jag. Ett lyckligt svin, med en pärla som är alltför fin. Jag lade min kärlek i lager, såg henne fager i tidig dager. Tänkte fan, den dan jag dör, hoppas jag hon älskat mig mör.
Sen några ord som förstör.
Ett misstag. Snar saknad. Själen sargad, tungan hatad.
Måste hitta språket, flytet, nätet. Tämja orden, förföra den vackraste kvinnan på jorden. Det finns ingen tid att försaka.
/Tisdag, är tillbaka.
* För evigt, hoppas jag.
