söndag 25 januari 2009

Pittstim vs. Fittstim

Veckans bok var Pittstim. När den kom marknadsfördes antologin hårt, effektivt och felaktigt som ett manligt svar till Fittstim.

På ytan är likheterna stora. Båda böcker handlar om uppväxt och normer. Fördomar, kärlek, våld, sex och grupptryck återkommer som centrala teman. Men där författarna till Fittstim hade feminismen som analysmetod, litar gänget bakom Pittstim mer på sina personliga erfarenheter.

Fittstim handlar om förtryck. Pittstim mer om puberteten.

Fittstim är längre, tyngre och allvarligare. Där finns en politisk vilja, en uttalad samhällskritik. Pittstim individualiserar problemen. Erbjuder lösningen att killar ska sätta sig ner och prata om roller och ansvar... Att gruppsamtal - utan nyskapande förebilder - bara cementerar dominerande åsikter, ges det ingen lösning till.

Ändå skulle jag gärna simmat med pittstimmet som tonåring. Läsningen väcker minnen. Om mig, om klasskamrater, om lärdomar jag hellre vunnit på andra sätt.

Läsningen frestar också till anekdoter. Om butterfly-knivar och omklädningsrumsångest. Desperata förälskelser. Mögliga klassrum. Skamset runkande, armbrytning, karatesparkar, livsfarliga fyllor och mer.

Allt det får vänta tills det färgats gyllene av nostalgi, som den bästa kådisbella eller populärmusik. Åter till vad Tisdag Tonåringen hade tyckt om Pittstim:
Det här är fan pinsamt... Men det är ju typ skönt att det inte bara är jag som runkar... Alltså, jag har ju läst syrrans Vecko-Revyn och grejjer från RFSU. Men det är en annan sak att någon liksom står där med namn och bild och skriver det.

Sen det här med hur fejk porr är. Hur jävla kasst det är att vi får tolv timmar sex och samlevnad i åttan när vi killar jämfört oss själva med porrkuk i fyra-fem år vid det laget. Eh, och undrat om tjejer verkligen gillar... sånt.
(I verkligheten skulle den tonårige Tisdag hellre skurit upp mina handleder än sagt det där.)

Slutsatsen är ändå densamma. Om du har en son, bror eller pojkvän: Lämna Pittstim på hans nattduksbord. Lura honom att läsa Fittstim. Sedan, när du ser en fundersam blick och hör vakna frågor, dra fram Med uppenbar känsla för stil (av Stephan Mendel-Enk) för en riktig diskussion om mansrollen.

/Tisdag, vill skriva om mer som får vänta
P.S. Unga tjejer tar nog inte heller skada av Pittstim. Om inte annat ger den inblick i varför deras killkompisar plötsligt blir idioter när deras vänner är i närheten. D.S.

1 kommentar:

ochjagba sa...

Har stått och fingrat på den där Pittstim i bakaffären men aldrig lagt ut några slantar på den. Kanske är det dags nu. Måste väga upp Fittstim med lite pubertal litteratur!

 
Creative Commons License
Tisdag berättar by Tisdag is licensed under a Creative Commons Erkännande 2.5 Sverige License.