Krisen verkar ha lagt sig. Livet återgått till det vanliga.
Nästan iallafall. Det är lördag kväll; veckans friaste timmar ligger framför oss. Framför mig, däremot, ligger datorn. Veckan har varit lång, jag borde unna mig en stunds eftertanke. Vila. Ändå drar något rastlöst i mig.
Natten.
Hungern.
Jag träffade Eva idag. Hon var som hon brukar. Hennes nye kille var snäll, tystlåten och ganska lik mig. Visst flög tanken genom mitt huvud: "Vad har han som jag inte har?", men det var nyfikenhet, inte svartsjuka. Det är inte längre Eva som stör min ro. Det är inte henne jag saknar.
För mig, vid tangentbordet, är den insikten stor. För er, vid skärmen, säger den nog mindre. Så vi försöker stöpa tanken i en annan form, som kanske passar er bättre:
Jag saknar utmaningen i blicken. Frågan i beröringen. Ruset när den besvaras. Jag saknar de små duellerna och testen. Lugnet när de inte längre behövs. Mest av allt saknar jag åtrån efter detaljerna, sökandet efter en annan människa.
Jag vill känna henne, för att låna bibelns ord. Sexuellt, intellektuellt, rått och med ärlig känsla. Vem hon är vet jag inte. Jag vet bara att jag jagar.
/Tisdag, de många ordens man
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar