söndag 8 mars 2009

Krav

Släkt väljer vi inte. Vänner fastnar bara. Någon från skolan, en annan som plågades i samma lag. Kanske en granne. Ett par från jobbet. Bordsgrannens bekanting. Flummaren från festivalen... Vi tappar bort en del. Bryter med färre. Men vi väljer inte.

Inte som vi väljer älskare eller älskarinna.

Snygg, sexig, smart, singel. Humor hamnar högt på listan när kvällspressen leker forskare. Alla begriper att adjektiven är för stora. De förlorar sin funktion, duger inte för att skilja prinsessa från pöbel. Att bli sedd är viktigt, så vi formulerar egna krav. Försöker fånga känslan. Vad vi behöver. Eller så fokuserar vi på detaljerna som vi hoppas ska ge rätt helhet.

Förr försökte jag fantisera fram min framtida flickvän. Hon skulle vara:
  • Vacker nog för att ge mig andnöd.
  • Smart, så hon kunde sätta mig på plats.
  • Ickerökare (drömkvinnor doftar gott).
  • Fri från dogmer. Inte ens mig skulle hon tillbe.
  • Hård mot de hårda och mjuk mot min mun.
Hon var intressant sällskap i en ensam säng. Några större likheter med de verkliga kvinnorna i mitt liv, det hade hon inte. Jag har drunknat i blå ögon, gått vilse i gröna, bränts av bruna. Ett tag fantiserade jag frenetiskt om en bleksvettig tjej med föraning till mustasch. Hon följdes av runda tjejer och av smala. Stora bröst, små bröst. Bara bröst. Om jag blundar kan jag se gyllene hårstrån i en brunbränd nacke. Jag har förälskat mig i en flicka jag inte ens sett. Amazonas mångfald är inget mot alla lockar som lockat.

Jag har förvånats gång på gång.

Attraktion har jag känt ofta. Kärlek, ganska sällan. Första gången var en grym zigenarflicka. Rom heter det nu, förlåt. Så var det hon som lekte med guldkedjan. Tjejen som fick mig att spela Cyrano framför spegeln, fast det var hennes näsa som var stor. Den vilda kärleken som började med Mick Jones på hennes t-shirt. Hon som var en höststorm på en sommardag (och när hösten kom tvärtom). Eva med de rappa replikerna och sårbara sensuella B.

Krav? Att det ska kännas bra, då spelar inget annat ändå någon roll.

/Tisdag, borde inte vänta på SMS en lördag natt

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har alltid ställt mig tveksam till krav. Alltför ofta när man frågar folk vad de söker för slags partner får man ett långt tal om vilken slags personlighet, hobby, attribut, utseende etc personen de söker ska ha. Inte undra på att folk aldrig hittar den rätta för just dem. Ibland blir kraven/önskningarna nästan helt omöjliga att uppfylla. Ibland får jag känslan av att folk söker någon som ska fylla ut något tomrum hos de själva. Nu talar jag för mig själv, men jag har redan vänner och familj som jag kan gå till om jag vill skratta, ha djupa samtal med, bara vara med, hitta på knasiga äventyr med eller om jag behöver tröstas eller peppas. Dock finns det något som mina familj och mina vänner inte kan ge mig. Sex, kärlek (jo, men inte just den kärleken) och passion. Så i partner jag "söker" är det viktigt att det finns en bra sexuell energi. Någon att åtrå, någon man inte tröttnar på att kyssa, någon man känner sig trygg hos och som man kan ha lite passion med. Ok, nu börjar detta låta som en tantsnusknovell men poängen är att jag tycker att det är trist att folk har så mycket krav på andra för då går man så lätt miste om någon som man verkligen kunnat passa ihop med. Det ska kännas bra, som du skriver. Man ska inte nöja sig med för lite eller ta första bästa, men när det känns riktigt bra, när hjärtat är lyckligt, då bryr jag mig inte om hur många universitetspoäng han/hon har, om personen är gudomligt vacker eller helt enkelt lagom snygg, etc. Istället för krav har jag 2 stycken saker som får mig att tacka nej. Då sållar jag bort de jag vet inte är rätt för mig men håller mig öppen för förslag. Nu flummar jag men min slutsats är: När man kan se både det underbara men även "bristerna" hos någon och ändå känner sig lycklig och glad, då har man kommit något bra på spåren.

Anonym sa...

Ps. Jag utropar långa kommentarer till den nya svarta.

Anonym sa...

Jag vet inte hur man svarar på kommentarer på sin egen blogg så jag kör här.
Jag har en idé om hur man löser problemet med dålig uppdatering. Man ser till att vaska fram några bra bloggar i flera tidszoner världen över. På så sätt borde man inte behöva lida av dålig uppdatering och kan på så sätt ständigt nära sitt beroende.Vem vet, kanske ligger det någon riktigt lysande haitisk blogg och lurar ute i cyberspace? Eller så lägger vi in oss på avvänjning men jag känner mig för tillfället inte tillräckligt psykist starkt för det. Skulle nog smuggla med en bok, eller tidning och tjuvläsa på toaletten eller sno någons mobil och läsa privata sms. Nästan som blogg.

Din farsa verkar ju hur ball som helst. Undra vilka reaktioner man skulle få om man hade Israels nationalsång som mobilsignal? Eller Nordkoreas? Spänning i vardagen.

Relations och kärleksråd är paradoxalt nog alltid lättast att ge när man är singel. Då vet man ju bäst ;)

 
Creative Commons License
Tisdag berättar by Tisdag is licensed under a Creative Commons Erkännande 2.5 Sverige License.