Jag känner mig som en törnebuske. Fattar hon inte att hon kommer blöda?
Kaninen var väldigt gullig. Varm. Mysig. Gosig. Vår andra kväll tillsammans (tredje totalt) försökte hon ställa mina känslor mot väggen. De gled undan.
"Float like a butterfly, sting like a bee."
Jag vill inte stickas. Ändå tänker jag på att sticka. Första gången den där natten. Andra gången lite senare, efter Samtalet II [Nu med full Dolby PMS*]. Inte för att jag är rädd för att prata känslor, men hon accepterar inte tvekan. Hon kräver.
Kväver.
Det är annat också. Att vi inte gillar varandras musik. Att hon presenterar mig som sin blivande pojkvän. Att vi bor i olika städer. Att hon läxar upp främlingar. Att jag inte är kär. Att hon sårar sina vänner. Att hon inte märker det. Att hon har barn. Att vi kommer överens om att vi ska kunna träffa andra, innan vi bestämmer oss. Att hon skickade SMS vid tre i natt om att hon är seriös.
Hon ger sig själv helt skoningslöst. Kräver lite för mycket, mycket för fort. Inte för att jag måste vara jägaren. Att flickan alltid måste fly, så att jag kan lägga ner henne. Tvärtom!
(Ändå är det bättre än ett slakthus).
Hon är smart, men inte beläst. Vi kan prata, men jag måste värja mig. Hon är varm, men klängig. Någon i publiken undrar "Varför plågar du henne så, då?" och jag får svårt att svara...
Jag vill vara säker på att det inte är rädsla. Att det inte är min vana ensamheten som ställer till det. Eller det förföriska spöket, som vandrar genom mina drömmar. Först och sist vill jag inte såra.
För hon kommer ta det fel fel fel. Inte som att det inte råkade vara kärlek, utan som att jag förkastade hela henne.
Smärtan blir väl inte mindre.
Av att jag väntar.
Så jag måste.
Dumpa henne.
Aj.
/Tisdag, sällar sig snart till svinen?
* Hon nämnde de tre bokstäverna, inte jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, jag tror att hon är beroende av att hålla sig i törnebuskar. På det sättet kan man hänga där utan att ta sig varken åt ena eller andra hållet.
Det är din uppgift att bryta grenarna och låta henne falla så att hon kan ta en annan väg.
För det där lät inge kul. Ju. Det är inte dig hon vill ha. Det är Kärleken.
Käre vän.
Du kommer aldrig klassas som en av svinen för detta. Det är inte svinigt att inte bli kär i någon man vill bli kär i. För det känns som du försökt.
Om det inte finns kärlek bör du slå dig fri!
Jag sällar mig till team smojo/woodfairy. De säger så kloka saker.
En annan sak som slog mig när jag läste inlägget var att det inte kändes helt bra. Om ni precis har träffat och det känns tveksamt och krävande etc så lär det inte bli bättre sen. Att träffa någon behöver inte vara en bal på slottet eller hollywoodaktigt men det ska kännas positivt och sådana saker som du beskriver känns sådär. Hon är säkert en riktigt fin tjej men jag tycker inte att du ska må dåligt för att du inte är kär. Är man inte tillräckligt intresserad så är man inte det och att gå in en relation halvhjärtat kommer aldrig sluta i något bra. Åh jag får alldeles ont i magen av att läsa ditt inlägg.
Tack tjejer!
Texten blev kanske väl negativ, för det var ju inte bara ångest... Nu vet jag i varjefall vad som skavde:
Inte kär.
Att jag varit så noga med att inte lova något borde varit en ledtråd.
Och snälla P. Inte ska du få ont i magen! Inte ens jag fick ont i magen (bara lite huvudbry).
Hur gick det?
Jag är en nyfiken människa, men mest för att veta att det gick som du ville :)
T, men det gör lite ont att läsa om känslor. Sen kan min överdrivna konsumtion av mjölkprodukter innan vara en bidragande faktor till magontet ;)
Skicka en kommentar