En natt, ett telefonsamtal, två minuter på MSN. Sedan, idag; SMS. Det första kommer in 04:16. Det andra 05:43. Vid sjutiden svarar jag. Repliken kommer direkt.
Under dagen kommer fler. Jag svarar.
Hon skriver. Inleder fem konversationer.
Vid SMS nummer tretton börjar jag bli tveksam. Antyder att hon skriver till sin drömman, inte mig. För så bra är jag inte. Inte så bra att hon ska kunna se det än. Eller nej - så skriver jag inte. Jag kan knappt göra mig förstådd med åttahundra ord, än mindre åttahundra tecken.
Fjorton är förnärmat. Jag känner mig trängd, försöker förklara ändå.
Tystnad.
Undrar om det här är normalt? Undrar om det blir något av vårt möte. En del av mig vill. Resten är orolig. Vill inte lova. Vill inte såra. Vill inte så mycket så snabbt.
/Tisdag, relationsdefekt eller rädd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Captain, Captain, iceberg ahead! Ett Lokomotiv eller ska man skriva "loco-motiv" verkar komma rusandes mot dig. Har jag förstått det rätt om det här är en tjej du träffat och spenderat en wild night of passion med? En tjej som går ut så här hårt i början lär inte sakta ner farten senare. Det här var synnerligen intressant att läsa från en mans perspektiv.Många tjejer, även jag en gång i tiden (ett misstag jag helst inte upprepar), drabbas av "relations-expressen".Man kan beskriva det som om man fått ett par skygglappar som tar bort omgivningens och förnuftets varninsgflaggor om att sakta ner farten och som får en att köra fortare och fortare mot sitt mål. Känsla men inget förnuft för att vara lite Jane Austenisk. Det slutar ofta i en urspårning, om ens mål(du) viker av rälsen av rädsla.
Jag ska försöka förklara det ur en tjejs perspektiv.(om du orkar lyssna/läsa) När en tjej träffar en trevlig och vad som verkar vara en riktigt bra kille (vilket du verkar vara) och dessutom får uppmärksamhet av killen, vill man göra allt för att behålla det prima exemplar man fått tag på. Det är enkelt; tjejer har lätt att få uppmärksamhet av killar och får lättare ragg än killar. Här får killarna kämpa mer. Men en sådan förmån kommer inte utan baksida. När tjejen väl lockat till sig killen är det mycket svårare att behålla honom. Evolutionärt sett vill män se till att sprida sina gener till så många som möjligt medan kvinnor vill behålla sin försörjare. Det här är tyvärr saker som sitter så hårt i vårt innersta att inte ens vårt moderna "Sex and the City samhälle" kan ändra på det. Din tjej vill helt enkelt försäkra sig om att du fortfarande bryr dig om henne och att ingen annan sätter klorna i dig (jag förstår precis varför. Detta gör hon genom vas som känns mest "logiskt" genom att lockropa på honom för att se om han svarar.
Sen handlar det även om signalsubstanser och annat som flödar i kroppen vid en förälskelses början. Ett sms på 2 meningar kan vara väldigt tillfredställande om man väntat på det och vad är det man säger "mycket vill ha mera"? Problemet är att den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.
Jag vet inte riktigt vad du ska göra (har inte varit i den här situationen på din sida) men enklast är att dra på dina svar eller ta lite avstånd. Genom att dra på svaren ordentligt får hon tid att lugna ner sitt lilla "kaninhjärta" (så kallar jag det när det bultar snabbt och ytligt) och vänta in hjärnan. Förnuftet som hamnat på efterkälken hinner ikapp känslorna. Visa henne att du gärna tar en "promenad" men är inte sugen på en kapplöpning". Vad är poängen med att komma till målet om man inte får njuta av vägen dit?
Ok Tisdag, nu blev det en vansinnigt lång kommentar ovan och kanske visste du redan det mesta. Men jag knarkar ord och din blogg ger en fin "high" om jag får uttrycka mig så. Visst är det konstigt att vissa ord, sammansatta bokstäver, och meningar kan få en att känna samma tillfredsställelse som om man varit riktigt sugen på sex eller kel och får en riktigt bra "stund med sig själv". Samtidigt så kan man läsa valfri kvällstidning från första till sista sidan och fortfarande känna sig lika otillfredsställd som efter ett dåligt ligg. Du när mitt beroende med kvalitet.
"Evolutionärt sett vill män se till att sprida sina gener till så många som möjligt medan kvinnor vill behålla sin försörjare."
Evolutionärt sett? kvinnor behålla sin försörjare? Vad menas då, att kvinnan genom evolutionen utvecklat ett basalt behov av att ha en försörjare, till skillnad från grottmänniskan, då kvinnan ofta hade fler än en försörjare, då jakt var svårt att utöva en och en. Och vad gäller att sprida sina gener så var det lika viktigt för kvinnan att befruktas av olika män, för att minska riskerna för inavel.
Jag tror helt enkelt att det bara handlar om dagens bild av könsroller (bland annat att det ligger i bara mäns gener att knulla runt), samt olika människors grad av känsloliv. Man är inte alltid på samma plats känslomässigt. Och egna små personlighetsstörningar spelar alltid roll i relationsdansen.
(Åh blev så inspirerad av att skriva långa kommentarer, vad kul)
Lycka till, Tisdag, du kommer landa på rätt sida av havet i slutändan.
Råd som kommer från erfarenhet och hjärta gör mig glad, hur långa de än är.
Tack för insikten i kaninhjärtats psykologi Paulina. Förut har jag mötts av nedslagna ögon, svala prövande fingrar. Det här är nytt.
(Skriv mer P. Du vill, du kan!)
Evolution. Hos de flesta arter investerar honan mer energi och tid i avkomman. En pålitilig partner blir viktigare för henne som har svårare att sprida riskerna. Detta även om båda vänstrar (se bara på den svartvita flugsnapparen, Europas mest otrogna fågel)... Ändå tror jag liksom skogsälvan (skogsrået?) att vår ovana kulturen kommer i vägen.
Enkla matematiska samband räcker inte. Vi är för intelligenta för att vara rationella. Våra relationer så komplexa att kaoseffekten får fotfäste... Som nu, när lugnet verkar ha infunnitt sig, utan att hjärtan slutat slå.
Klokt. Tycker om. Även om jag fortfarande känner mig förvirrad av evolutionsbegreppen. Kanske är det mängden ord som hindrar mig att se innehållet.
Säger bara en enda sak; har bara ett enda tips. Clarissa Pinkola Estés; "Kvinnor som slår följe med vargar". Kapitel; JAKTEN, när hjärtat är en ensam jägare. Om rädslor inför och i förhållanden.
Man behöver inte göra det svårare än vad det är.
Boktips tycker jag om. Tack Alice!
Skicka en kommentar