Full, förbannad, förfärligt tidig. Det gick inte riktigt så bra som jag trodde. Hon är på hemväg - i kollektivtrafiken - när hon ringer. Avbryter sig ibland för att säga "Excuse me, det är inte mobilförbud" eller ett "Vad glor du på".
Först är jag sömndrucken. Sedan börjar örat värka.
Tydligen är jag feg. Har inga giltiga skäl. Har gett henne falska förhoppningar. Borde sagt något tidigare. Svarat när hon ställde mig mot väggen. Stoppat henne innan hon presenterade mig för sina vänner. Kritiserat henne när hon var dryg. Tagit alla känslor, konflikter på en gång.
Vi är annorlunda. Hon kör ångvält och jag dansar undan.
Riktigt så säger jag inte, men Kaninen accepterar. Säger att det är så nittionio procent av svenskarna gör; löser konflikter genom att snirkla sig. Inte hon inte. Hon är modig. Vi andra är fega. Hon tar hänsyn genom att vara rak. Mitt beteende leder till döda äktenskap, dödsmisshandel på stadens gator och civilisationens förfall.
Här någonstans slutar jag känna mig ansvarig (som någon klok sa åt mig att göra). För det är en skillnad på rak och aggressiv. Det är en skillnad på tveka och lova. Det är en skillnad på några dagar ihop och på en gemensam framtid.
Bloggmartyren är död. (Kanoniseringen kan vänta).
Lite skakad är jag ändå. Är jag verkligen dålig på att kommunicera? Dålig på känslor. Borde jag ändra mig? Hoppa upp i ångvälten som Kaninen. Hata impulsivt som Huvudmannen (framröstad till Mest Sannolik att Dömas för Överlagt Passionsbrott). Lyda pappa Clintans* "stfu & deal n00b!" eller bli en tickande bomb som Fursten?
Eller?
Lita på min självkänsla. Vara klok, som Fursten är klok. Vara rak, som mamma är rak. Vara lyhörd, som Hypnotisören är lyhörd. Godmodig som Terapeuten. Orubblig som Biffen. Öppen som B. Känslosam som Bartendern. Modig som Spöket. Försöka hitta någon jag passar lika bra med som Serganten passar med Journalisten. Vara äkta, som kära syster är äkta.
Ja.
Jag ska följa de finaste exemplen. Men vilken jävla start på dagen.
/Tisdag, hoppas grötandet mättar (nästa gång blir det bloggsoppa)
* Farsan är mera Häng Dom Högt än Broarna i Madison County.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
*nickar förstående*
Jo, dedära samtalen brukar ju alltid komma sen av dedära sorternas slut. Så är det alltid.
Sitter fortfarande här och väntar på annat. *sträcker på mig lite*
Du är en bra människa! Tro på dig själv :D
Bara ett gott tips från någon som vet hur det känns! Kram
Skicka en kommentar