Efter två månader, tio dagar och sex timmar utan en fix kändes det som om jag vunnit över mitt beroende.
- Nu, tänkte jag, nu kan jag läsa tidningen som en vanlig människa.
Tyst nu, olyckskorpar! Det gick bra. Jag kunde sluta i tid. Darrade inte ens på handen när jag skrev in den första adressen. Började inte abonnera på några nyhetsströmmar. Kände inte suget.
Det jag hade glömt var det eländiga tillståndet för vår civilisation. Hur all skit flyter upp med mediaströmmarna. Att jag inte vet hur jag ska göra det bättre.
/Tisdag, undrar hur du skulle rädda världen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar