Break on through

Det är inget så pretentiöst som skrivkramp. Har bara svårt att välja ord. Processorn är överhettad, kretsen som skiljer bra från dåligt är upptagen med annat. I hopp om att skaka loss en tanke (ett svar?) skriver jag ändå. Kanske blir det strunt. Förlåt mig.

Till saken: Medan jag famlade efter klarhet hittade jag 40 Days and 40 Nights. Om man bortser från filmens syn på män som kåta djur och sensmoralen att kyskhet leder till renare, sannare kärlek. Om man bortser från det; så varför inte?

Le Petit Mal och vanemässiga one night stands är visserligen inte mitt vardagsproblem. Inte heller tror jag att den mänskliga (eller ens den manliga) kroppen är så beskaffad att det går att lagra sexuell energi som på flaska. Ändå så är det passande att Askonsdagen infaller idag. Den traditionella början på fastan. En möjlighet till omöjlighet. Ett nyår för självhatande kristna.

Nu är jag inte religiös, men jag gillar löften. Således: Viva quadragesima!

Dags för ett rakt, okomplicerat viljeprov (till skillnad från tidigare utmaningar): Före påskdagen ska min pålitliga kanon inte avfyra en enda salva. Jag tror ni förstår, utan fler skönskrivningar (kommentarsfältet är öppet för den specialintresserade).

Reflexer i sömnen går ju inte att undvika. Torka har jag nästan hunnit vänja mig vid, även om moln hopar sig vid horisonten. Det som oroar mig är, hmm... Abstinens från mig själv.

(Den läsare som småler och tänker "Ja killar", ska kanske räkna lite på fingrarna - eller lukta på dem. Fyrtio dagar är en lång tid. Kvinnor trivs minst lika bra söder om ekvatorn).

Kommer jag lyckas, tror ni? Skulle du?

/Tisdag, kommer inte ge dagliga uppdateringar i ämnet

PS. Var nära att använda använda början på den andra versen i Knocking on Heavens Door som titel. Bestämde mig - i dagens anda - för att inte ge Freud den tillfredställelsen. DS.