tag:blogger.com,1999:blog-12601288416908724902024-02-21T01:54:49.990+01:00Tisdag berättarom livet och litteraturenTisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.comBlogger58125tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-31132883987405576742010-04-22T22:50:00.002+02:002010-04-22T23:56:25.272+02:00Länge...... visar <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/08/inte-politik-bara-retorik.html?showComment=1251716746355#c1628398903670111890">det</a> sig*.<div><br /></div><div>... sedan Tisdag.</div><div><br /></div><div>... ville jag <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/05/det-som-hander.html">skriva</a> om henne. Fånga henne i ord. Klä henne i bilder. Få er tysta där ute att förstå.</div><div><br /></div><div>Men tangenterna är aldrig där, i stunden. Orden stannar i tanken/munnen. Så jag fångade henne i mina armar. Klädde av henne och tog bilder. Blev tyst? Klev ut? Låt gå.</div><div><br /></div><div>Vardagskärlek och rutin, andra skulle välja förälskat rus och billigt vin. Inte jag. Ett lyckligt svin, med en pärla som är alltför fin. Jag lade min kärlek i lager, såg henne fager i tidig dager. Tänkte fan, den dan jag dör, hoppas jag hon älskat mig mör. </div><div><br /></div><div>Sen några ord som förstör.</div><div><br /></div><div>Ett misstag. Snar saknad. Själen sargad, tungan hatad. </div><div><br /></div><div>Måste hitta språket, flytet, nätet. Tämja orden, förföra den vackraste kvinnan på jorden. Det finns ingen tid att försaka.</div><div><br /></div><div><b> </b><i><b>/Tisdag</b>, är tillbaka.</i></div><div><br /></div><div>* För evigt, hoppas jag.</div>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-64743942873215111482009-08-22T15:24:00.003+02:002009-08-22T15:35:21.416+02:00Inte politik, bara retorikDen som anklagar någon för att tillhöra mörkrets krafter, tillhör utan tvivel själv mörkrets krafter.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, roas av rekursion</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-69901492272837689332009-08-09T22:58:00.005+02:002009-08-10T14:14:39.831+02:00En krets av tvåDet här med läsare är ovant.<br /><br />I början lästes mina texter bara av två personer: min lärare och mig själv. Möjligen läste mamma högt hemma medan pappa snarkade svar från soffan. Ibland fick hela klassen höra dem (ni minns nog hur det var i era yngre dagar). Men läsningen - den märkliga processen där rytm uppstår ur tystnad och bilder ur ord - den var mest lärarens och min. Och läraren läste för att få betalt. Föräldrarna läste för att bättra sitt barn. Klassen? Den väntade på att få gå hem.<br /><br />Inte för att den där Tisdagen på åttiotalet skrev för dem.<br /><br />Blyertsstreck blev till bokstäver blev till stavelser blev till ord blev till meningar blev till några stycken i boken med röda markeringar som blev konsten att skriva. Jag lärde mig. Skrev på tvång (ni minns: det var så det var), men älskade det. Älskade det mer än suddgummin, omslagspapper med bilar och de långa raderna med tal i matteböckerna som egentligen var ett och samma.<br /><br />Fler berättelser, sagor och sci-fi. Mellanstadie, högstadie. Lärare som läsare. En barnboksförfattare i ett litet grupprum, som ger goda råd tio år för tidigt. <span style="font-style: italic;">"And a boy confident in his dream, like all boys, before they hear about <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Regression_toward_the_mean">regression to the mean"</a></span>.<br /><br />I gymnasiet ändrades något: lärare och föräldrar tyckte det var viktigare att vi läste än att vi skrev (klassen väntade fortfarande på att få gå hem). Ändå försökte jag skriva en bok en dag. Den började på med ett larm på ett rymdskepp och slutade några timmar och två stycken senare. Trots allt var jag sexton och hade varken idé eller plan.<br /><br />Sedan skrev jag (till min skam) skolpjäsens sugigaste scen.<br /><br />Berättelserna, som en gång hade manats fram med svett och blyerttstreck, kom nu självmant. Fri från krav, som jag nu var, skrev jag inte längre ner dem. Mitt uppblåsta ego trodde att hela världen skulle dyrka mina alster näst-nästa dag. Så i några år - innan spam och snabbmeddelanden - skrev jag brev <span style="font-style: italic;">om</span> hur bra idéerna var<span style="font-style: italic;"></span>.<br /><br />(Återigen: en läsare, en text och jag).<br /><br />Sedan: <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/04/att-skriva-ut-sig-fran-ett-horn.html">lådan</a>, fria fantasier, utan <a href="http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/HomePage">troper</a> eller någon form av dramaturgi som var proper... Och så, en ensam vinter, i brist på ordlek och språkmek, fick bloggen sin <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/nytt-r-ny-blogg.html">början</a>. Från internets mörker smög läsare fram, likt vargar som vädrar ett nyfött lamm.<br /><br />Allt var spännande, nyfiket, nytt. Jag undersökte varje länk, varje klick varje blyg pseudonym. Bekantade mig med några i min Tisdagskostym. Skrev om knäppa <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/noter-fran-sjalvhjalpstrasket.html">projekt</a> och saker jag <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/tidens-tempo.html">sett</a>.<br /><br />Sen blev jag <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/05/det-som-hander.html">kär</a> och bloggen blev tyst. Poeterna har rätt, man blir som förryckt. Är ännu mer kär, men nu är hon inte här. Vi skriver och läser, både hon och jag. Det var därför jag började skriva idag... Förr drömde jag om att hela världen skulle älska mina alster, nu håller hennes rader mig helt på halster. Om hon glädjs åt en rad, gör det min dag.<br /><br />Så till er som följt denna ringlande väg, vill jag meddela att Tisdag blivit helt ägd.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, har smittats orimligt hårt av rimsjukan</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-22932754129031972742009-05-24T22:58:00.001+02:002009-05-24T23:50:04.493+02:00Det som händer...... Är att nya fötter tassar till Tisdag och sen vänder.<br /><br />Hon spanade på mig från skuggorna; Jag spårade henne i solsken. Vi möttes en gång. <span style="font-style: italic;">Nej,</span> <span style="font-style: italic;">två</span>! (Det blev fler). Vår väg var visst gemensam: genom skogen, mot ett gammalt torn. Vi delade kringlor och krångel på våriga vägar.<br /><br />Nu vandrar vi tillsammans. Stigen är inte rak, men luften känns helt klar. Hon har gröna ögon, starka händer och ett högt glatt skratt.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, är förvånad över tiden kärleken tar (och mer: över kraften den ger)</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-11896343799907902522009-04-23T12:04:00.000+02:002009-04-23T12:04:00.663+02:00Att skriva ut sig från ett hörn<blockquote style="font-style: italic;">"The first million words are just practice"<br /></blockquote>Vad gör man med ett sådant råd?<br /><br />Fram till i söndags tänkte jag (och med tänka menar jag en inte särskilt medveten process) att en bra text består av två delar; innehållet och ytan, berättelsen och språket. Följdaktigen skrev jag ner alla idéer på små lappar och slängde ner dem i en låda märkt <span style="font-style: italic;">senare</span>. Inte skulle jag klä en bra historia i sunkig språkdräkt.<br /><br />Först <span style="font-style: italic;">öva</span>, sedan <span style="font-style: italic;">skriva</span>.<br /><br />Ni kan nog räkna ut vad som hände. Inspiration går inte att lägga på låda. Alltså blev inget skrivet. Högen av lappar växte visserligen, som påminnelse över min oförmåga.<br /><br />Jag kallade det för skrivkramp. Det pågick heta diskussioner på mina interna författareseminarier. Jag saknade tekniken för att sätta ihop en berättelse. Rutinerna för att producera. Viljan att fullfölja ett projekt.<br /><br />Ibland läste jag vad framgångsrika författare skrivit om att skriva. Stephen King jämförde en berättelse vid ett <a href="http://www.bokfynd.nu/9170025711.html">dinosaurieskelett</a> som man långsamt avtäckte. Harold Pinter utgick <a href="http://nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/2005/pinter-lecture-s.html">från ett ord</a> eller en rad. Elisabeth George <a href="http://bibliotek.se/session/showrecord?titleId=7335355">stakade upp handlingen</a> och pusslade ihop psykologiska profiler på sina karaktärer, först därefter började hon på första kapitlet. <a href="http://www.nealstephenson.com/">Neal Stephenson</a> anställde studenter för att forska fram fakta. Edgar Allan Poe bestämde sig för diktens längd och versmått innan han valde ämne. Jack London arbetade alltid en timme om dagen, medan Douglas Adams redaktör var tvungen att låsa in honom på hotellrum för att få honom att skriva. Det var lätt att gå vilse i snårskogen av motsägelsefulla <a href="http://www.bokfynd.nu/9170372845.html">råd</a>.<br /><br />I brist på machete och motorsåg greppade jag slutligen <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Occam%27s_razor">Occams rakblad</a>. Slutsatsen är löjligt enkel: Det finns mer än ett sätt att skriva - var och en måste hitta sitt.<br /><br />Så hur ska jag (eller du) hitta mitt (eller ditt) sätt att skriva? Varje försök till ett generellt svar leder oss tillbaka till snårskogen igen, så nu letar jag efter <span style="font-style: italic;">min</span> stig.<br /><br />Mitt första steg var att kasta gamla förväntningar åt sidan. Från mamma, pappa, svensklärare som glömt mig och (förutsägbart nog) från mig själv. Förväntningarna i morfars gamla manschettknappar. Om Nobelpris, god litteratur och mitt namn på en bokrygg (helst flera).<br /><br />Jag kunde inte läsa första gången jag sa att jag ville bli författare. Jag kände i åratal äganderätt mot författare i <a href="http://www.imdb.com/title/tt0185014/">filmer</a>. Tisdagsbarnet drömde om att <span style="font-style: italic;">vara</span> författare. Ni vet; föreläsningar, boksigneringar, en skrivarstuga, beundran och en plats som pratande huvud. Det andra steget var att ge upp den drömmen. Jag älskar att skriva, men att hänge mig åt en författarkarriär är verkningslöst, själviskt.<br /><br />Nästa steg? Att bränna Boken. Jag har tänkt konventionellt: Planera, skriv, redigera, publicera. Så blir en bok skriven. Så<span style="font-style: italic;"> </span>blev en bok skriven.<br /><br />Nu skriver jag inte en bok. Jag skriver berättelser, snuttar. Jag skriver ner den färska inspirationen, som förr hamnade i <span style="font-style: italic;">senare</span>. Missförstå mig inte; det blir inte poesi. Inte heller en rad tunga böcker på en dammig hylla. Det blir mitt nöje. Kanske hittar jag även läsare eller medskribenter. Vi får se.<br /><br />Jag skriver.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag,</span> är tillbaka med en vägg av text</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-25558723040814038912009-04-01T17:47:00.001+02:002009-04-04T10:26:28.059+02:00På stigen till IprediaBara åsnor sitter på höga hästar. Så jag ska inte föreläsa. Jag ska inte benämna <span style="font-style: italic;">kontroll</span> som ett nyckelord för vilka <span style="font-style: italic;">upphovsrätt</span>, <span style="font-style: italic;">terrorism</span> och <span style="font-style: italic;">barnporr</span> endast är svepskäl. Jag ska inte spela förundrad över att politikerna förhandlar i hemlighet, medan våra liv i allt högre grad registreras av myndigheter och privata aktörer. Jag ska inte göra någon retorisk jämförelse kring den öppna diskussionen på internet och den kringskurna mötes- och yttrandefriheten i diktaturer.<br /><br />Framförallt ska jag inte citera <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Lord_Acton">Lord Acton</a> med högstämd röst.<br /><br />Ni får läsa på själva om FRA, IPRED, ACTA och försöken att avskaffa nätverksneutraliteten.<br /><br />Efter att ha läst, funderade jag på vilken sorts samhälle jag vill leva i. Som en följd av detta ger jag er alla tillstånd att kopiera, ändra och återpublicera den här bloggens innehåll, så länge ni ger mig erkännande och bifogar en länk till licensen (<a href="http://creativecommons.org/licenses/by/2.5/se/">Creative Commons Attribution 2.5 Sweden</a>).<br /><br /><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">/Tisdag</span><span style="font-style: italic;">, tänker inte göra politik till ett stående inslag</span><span><br /></span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-33994782933856443202009-03-31T23:56:00.001+02:002009-03-31T23:56:00.847+02:00Gymmets tio i topp<span style="font-weight: bold;">10.</span> <span style="font-weight: bold;">Stönande gubbar.</span> Varför är något så enkelt som andning så svårt för oss?<br /><br /><span style="font-weight: bold;">9. Lurade tjejer.</span> Femtio repetitioner med en vikt är inte träning, det är leda. Vad din tjejtidning än sa, så riskerar du inte att se ut som <a href="http://www.insidesocal.com/tomhoffarth/archives/2009/03/dont-worry-be-a.html">Arnold</a>, även om du lyfter så tungt att du måste stöna.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">8. Osunda grabbar.</span> De som dricker direkt ur kranen, under skylten där det står <span style="font-style: italic;">"Vänligen drick inte vatten direkt ur kranen, av hygieniska skäl"</span>.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">7. Nakna gubbar.</span> Nu pratar vi inte ombyte eller dusch. Jag avser de hobbynakna; de som i en halvtimme snackar och stretchar i bara mässingen, tills de bestämmer sig för att passera dig just då du ska knyta skorna.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">6. Inkompetenta instruktörer.</span> Att ge samma program till alla och bara visa de enformigaste maskinerna leder varken till minskad skadefrekvens (<span style="font-style: italic;">"tidigare skador</span>", betonar Serganten) eller träningsglädje (<span style="font-style: italic;">Kan alla som utnyttjat mindre än en månad på ett halvårskort räcka upp en hand?</span>).<br /><br /><span style="font-weight: bold;">5. Hjälpsamma killar.</span> Du som tjej - även om du är elitidrottare - har säkert träffat killen som visste mer. Du vet; han som förklarar med händerna och gör läten av typen "<span style="font-style: italic;">Visste du att magmusklerna inte är muskler egentligen, utan senor"</span>?<br /><br /><span style="font-weight: bold;"></span><span style="font-weight: bold;">4. Logistikproblemen.</span> Låt gå för att vila i maskinerna. Men att lägga sin väska i en maskin och använda en annan?<br /><br /><span style="font-weight: bold;">3. Tonfiskmannen.</span> Äter efter varje pass en burk tonfisk, alternativt lite finskuren skinka eller kanske en burk kikärter. Är på gymmet varje dag... Och just det; <span style="font-style: italic;">han äter naken</span>. <span style="font-weight: bold;"><br /><br />2. Riskmomenten.</span> Snälla någon: Ställ dig inte under skivstången när jag lyfter den!<span style="font-weight: bold;"><br /><br />1. Grabbarna grus.</span> Tänk dig fem grabbar i gymnasieåldern, acne och allt. Lyssna sedan på jiddret om vem som kan lyfta mest, tjafset om vem som legat med vem och skrytet om hur de mobbat tjejer. Dekorera med taskig teknik, utdrag ur belastningsregistret och kroppspråk som skulle få fyllekåta orangutanger att rodna. Multiplicera slutligen med volym och förstaplatsen är given.<br /><br />Trots allt, är jag glad åt att kunna träna ordentligt igen.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, försöker forcera fram text (förvirrad av flyende fokus)</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-90527039192441988822009-03-25T00:43:00.000+01:002009-03-25T00:43:58.792+01:00ZonealarmJag har alltid tänkt mig att det finns skiljelinjer. Nationsgränser i bloggosfären, så att säga. Bloggarna som kommenterar nyheter, bloggarna som svarar på enkäter, bloggarna som gör reklam, bloggarna som vardagsbloggar, bloggarna som sexbloggar, bloggarna som bloggar om varför de inte bloggar.<br /><br />Jag är frestad att passera lite gränser. Stämpla passet. Förklara tystnaden. Läser istället om <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Venndiagram">Venndiagram</a> tills allt känns lugnt.<br /><br />Eller lugnt. Har feber i kroppen och ett spöke på hjärnan. Drömde livligt. Vaknade. Jobbade. Äntligen i zonen. <span style="font-style: italic;">Ni vet zonen?</span> Där koncentrationen inte bryts.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, att sova, sova, kanske drömma (helt säkert citera)</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-82303126769313729192009-03-21T10:12:00.005+01:002009-03-25T00:44:44.108+01:00Vit chokladVet du hur det känns att dansa längs gränsen? Vandra som ett spöke genom de vaknas land. Tränga djupt in i sömnens rike. Glida in och ut ur drömmen? Utan att vilja somna. Utan att vilja vakna.<br /><br />Vet du?<br /><br />Då kanske du ätit frukost på rom och vit choklad.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, förtjust, </span><span style="font-style: italic;">förvirrad, </span><span style="font-style: italic;">förtrollad<br /></span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-32901390997661738042009-03-19T12:22:00.001+01:002009-03-19T12:26:07.337+01:00Pojken som kravlade sig ur ånFull, förbannad, förfärligt tidig. Det gick inte riktigt så bra som jag <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/03/deed-is-done.html">trodde</a>. Hon är på hemväg - i kollektivtrafiken - när hon ringer. Avbryter sig ibland för att säga <span style="font-style: italic;">"Excuse me, det är inte mobilförbud"</span> eller ett <span style="font-style: italic;">"Vad glor du på"</span>.<br /><br />Först är jag sömndrucken. Sedan börjar örat värka.<br /><br />Tydligen är jag feg. Har inga giltiga skäl. Har gett henne falska förhoppningar. Borde sagt något tidigare. Svarat när hon ställde mig <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/03/nu-kommer-det-mer.html">mot väggen</a>. Stoppat henne innan hon presenterade mig för sina vänner. Kritiserat henne när hon var dryg. Tagit alla känslor, konflikter på en gång.<br /><br />Vi är annorlunda. Hon kör ångvält och jag dansar undan.<br /><br />Riktigt så säger jag inte, men Kaninen accepterar. Säger att det är så nittionio procent av svenskarna gör; löser konflikter genom att snirkla sig. Inte hon inte. Hon är modig. Vi andra är fega. Hon tar hänsyn genom att vara rak. Mitt beteende leder till döda äktenskap, dödsmisshandel på stadens gator och civilisationens förfall.<br /><br />Här någonstans slutar jag känna mig ansvarig (som någon klok sa åt mig att göra). För det är en skillnad på rak och aggressiv. Det är en skillnad på tveka och lova. Det är en skillnad på några dagar ihop och på en gemensam framtid.<br /><br />Bloggmartyren är död. (Kanoniseringen kan vänta).<br /><br />Lite skakad är jag ändå. Är jag verkligen dålig på att kommunicera? Dålig på känslor. Borde jag ändra mig? Hoppa upp i ångvälten som Kaninen. Hata impulsivt som Huvudmannen (framröstad till <span style="font-style: italic;">Mest Sannolik att Dömas för Överlagt Passionsbrott</span>). Lyda pappa Clintans*<span style="font-style: italic;"> "stfu & deal n00b!</span>" eller bli en tickande bomb som Fursten?<br /><br />Eller?<br /><br />Lita på min självkänsla. Vara klok, som <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/nytt-r-ny-blogg.html">Fursten</a> är klok. Vara rak, som mamma är rak. Vara lyhörd, som <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/hypnotoad-och-angesten.html">Hypnotisören</a> är lyhörd. Godmodig som Terapeuten. Orubblig som <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/bloggflrt.html">Biffen</a>. Öppen som <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/03/tillbaka-med-besked-eller-sagan-om-b.html">B</a>. Känslosam som <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/noter-fran-sjalvhjalpstrasket.html">Bartendern</a>. Modig som Spöket. Försöka hitta någon jag passar lika bra med som Serganten passar med Journalisten. Vara äkta, som kära syster är äkta.<br /><br />Ja.<br /><br />Jag ska följa de finaste exemplen. Men vilken jävla start på dagen.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, hoppas grötandet mättar (nästa gång blir det bloggsoppa</span>)<br /><br /><span style="font-weight: bold;">*</span> Farsan är mera <span style="font-style: italic;">Häng Dom Högt</span> än <span style="font-style: italic;">Broarna i Madison County</span>.Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-29238475977550541072009-03-18T16:33:00.002+01:002009-03-18T16:43:33.185+01:00The deed is doneSå jag ringde det där samtalet (eller egentligen ringde hon, för det var vad vi avtalat). Sa de där orden (eller inte alla, hon förstod ändå). Hon tog det fint (eller spelade bra).<br /><br />Nu ska jag träna mig trött, sedan är jag klar.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, ser fram emot att skriva om annat.</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-3992748543363681752009-03-17T12:15:00.000+01:002009-03-17T12:15:00.123+01:00Nu kommer det merJag känner mig som en <a href="http://thewoodfairy.blogspot.com/2009/03/tornen.html">törnebuske</a>. Fattar hon inte att hon kommer blöda?<br /><br /><a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/03/smsa-short-message-service-anxiety.html"><span style="font-style: italic;">Kaninen</span></a> var väldigt gullig. Varm. Mysig. Gosig. Vår andra kväll tillsammans (tredje totalt) försökte hon ställa mina känslor mot väggen. De gled undan.<br /><br /><span style="font-style: italic;">"Float like a butterfly, sting like a bee."</span><br /><br />Jag vill inte stickas. Ändå tänker jag på att sticka. Första gången den där natten. Andra gången lite senare, efter <span style="font-style: italic;">Samtalet II [Nu med full Dolby PMS*]</span>. Inte för att jag är rädd för att prata känslor, men hon accepterar inte tvekan. Hon <span style="font-style: italic;">kräver</span>.<br /><br />Kväver.<br /><br />Det är annat också. Att vi inte gillar varandras musik. Att hon presenterar mig som sin blivande pojkvän. Att vi bor i olika städer. Att hon läxar upp främlingar. <span style="font-style: italic;">Att jag inte är kär</span>. Att hon sårar sina vänner. Att hon inte märker det. Att hon har barn. Att vi kommer överens om att vi ska kunna träffa andra, innan vi bestämmer oss. Att hon skickade SMS vid tre i natt om att hon är seriös.<br /><br />Hon ger sig själv helt skoningslöst. Kräver lite för mycket, mycket för fort. Inte för att jag måste vara jägaren. Att flickan alltid måste fly, så att jag kan lägga ner henne. Tvärtom!<br /><br />(Ändå är det bättre än ett slakthus).<br /><br />Hon är smart, men inte beläst. Vi kan prata, men jag måste värja mig. Hon är varm, men klängig. Någon i publiken undrar <span style="font-style: italic;">"Varför plågar du henne så, då?"</span> och jag får svårt att svara...<br /><br />Jag vill vara säker på att det inte är rädsla. Att det inte är min vana ensamheten som ställer till det. Eller det förföriska <span style="font-style: italic;">s</span>pöket, <span style="font-style: italic;"></span>som vandrar genom mina drömmar. Först och sist vill jag inte såra.<br /><br />För hon kommer ta det fel fel fel. Inte som att det inte råkade vara kärlek, utan som att jag förkastade hela henne.<br /><br />Smärtan blir väl inte mindre.<br /><br />Av att jag väntar.<br /><br />Så jag måste.<br /><br />Dumpa henne.<br /><br />Aj.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, sällar sig snart till <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/svinet.html">svinen</a>?</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">*</span> Hon nämnde de tre bokstäverna, inte jag.Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-57826294199451172692009-03-11T10:06:00.000+01:002009-03-11T10:06:13.001+01:00Är, blir eller inte varEn text har fastnat bakom ögonbrynen på mig. Det kliar lite. Jag vill dra ut den ur näsan, ner i tangentbordet och upp på skärmen.<br /><br />Det vill sig inte riktigt.<br /><br />Är frestad att skriva ett <a href="http://alice-underlandet.blogspot.com/2009/03/tavling-hos-alice.html">tävlingsbidrag</a> också (för äran, bara för äran). Jag hoppas några av er läsare försöker. Själv hinner jag nog inte; ska resa iväg för att avgöra om något som jag <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/03/smsa-short-message-service-anxiety.html">inte tror</a> är, är.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, vill egentligen bara leka med katten</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-34243394865875666832009-03-10T17:18:00.000+01:002009-03-10T17:18:27.856+01:00StrutsEfter två månader, tio dagar och sex timmar utan en fix kändes det som om jag vunnit över mitt <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/ingen-koll-p-lget.html">beroende</a>.<br /><br /><span style="font-style: italic;">- Nu</span>, tänkte jag, <span style="font-style: italic;">nu kan jag läsa tidningen som en vanlig människa.<br /><br /></span>Tyst nu, olyckskorpar! Det gick bra. Jag kunde sluta i tid. Darrade inte ens på handen när jag skrev in den första adressen. Började inte abonnera på några nyhetsströmmar. Kände inte suget.<br /><br />Det jag hade glömt var det eländiga tillståndet för vår civilisation. Hur all skit flyter upp med mediaströmmarna. Att jag inte vet hur jag ska göra det bättre.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, undrar hur du skulle rädda världen</span><span style="font-style: italic;"></span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-47512663359694342762009-03-08T01:11:00.003+01:002009-03-08T10:57:16.379+01:00KravSläkt väljer vi inte. Vänner fastnar bara. Någon från skolan, en annan som plågades i samma lag. Kanske en granne. Ett par från jobbet. Bordsgrannens bekanting. Flummaren från festivalen... Vi tappar bort en del. Bryter med färre. Men vi väljer inte.<br /><br />Inte som vi väljer älskare eller älskarinna.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Snygg, sexig, smart, singel</span>. Humor hamnar högt på listan när kvällspressen leker forskare. Alla begriper att adjektiven är för stora. De förlorar sin funktion, duger inte för att skilja prinsessa från pöbel. Att <a href="http://smojo.blogg.se/2009/march/redo-for-karlek.html">bli sedd</a> är viktigt, så vi formulerar egna krav. Försöker fånga <a href="http://flickstackarn.blogspot.com/2009/03/sexig-bitterhet.html">känslan</a>. Vad vi <a href="http://alvemarkelin.com/2008/11/12/par-i-love/">behöver</a>. Eller så fokuserar vi på <a href="http://tyras.se/2009/february/vada-hoga-krav.html">detaljerna</a> som vi hoppas ska ge rätt helhet.<br /><br />Förr försökte jag fantisera fram min framtida flickvän. Hon skulle vara:<br /><ul><li>Vacker nog för att ge mig andnöd.</li><li>Smart, så hon kunde sätta mig på plats.</li><li>Ickerökare (drömkvinnor doftar gott).<br /></li><li>Fri från dogmer. Inte ens mig skulle hon tillbe.</li><li>Hård mot de hårda och mjuk mot min mun.</li></ul>Hon var intressant sällskap i en ensam säng. Några större likheter med de verkliga kvinnorna i mitt liv, det hade hon inte. Jag har drunknat i blå ögon, gått vilse i gröna, bränts av bruna. Ett tag fantiserade jag frenetiskt om en bleksvettig tjej med föraning till mustasch. Hon följdes av runda tjejer och av smala. Stora bröst, små bröst. Bara bröst. Om jag blundar kan jag se gyllene hårstrån i en brunbränd nacke. Jag har förälskat mig i en flicka jag inte ens sett. Amazonas mångfald är inget mot alla lockar som lockat.<br /><br />Jag har förvånats gång på gång.<br /><br />Attraktion har jag känt ofta. Kärlek, ganska sällan. Första gången var en grym zigenarflicka. <span style="font-style: italic;">Rom heter det nu, förlåt</span>. Så var det hon som lekte med guldkedjan. Tjejen som fick mig att spela Cyrano framför spegeln, fast det var hennes näsa som var stor. Den vilda kärleken som började med <a href="http://www.theclashonline.com/photos/london-calling">Mick Jones</a> på hennes t-shirt. Hon som var en höststorm på en sommardag (och när hösten kom tvärtom). <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/fittstim-och-en-yrvaken-gris.html">Eva</a> med de rappa replikerna och sårbara sensuella <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/03/tillbaka-med-besked-eller-sagan-om-b.html">B</a>.<br /><br />Krav? Att det ska kännas bra, då spelar inget annat ändå någon roll.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, borde inte vänta på SMS en lördag natt</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-40691832043053300032009-03-06T22:57:00.000+01:002009-03-06T22:58:04.394+01:00SMS:a = Short Message Service Anxiety?En natt, ett telefonsamtal, två minuter på MSN. Sedan, idag; SMS. Det första kommer in 04:16. Det andra 05:43. Vid sjutiden svarar jag. Repliken kommer direkt.<br /><br />Under dagen kommer fler. Jag svarar.<br /><br />Hon skriver. Inleder fem konversationer.<br /><br />Vid SMS nummer tretton börjar jag bli tveksam. Antyder att hon skriver till sin drömman, inte mig. För så bra är jag inte. Inte så bra att hon ska kunna se det än. <span style="font-style: italic;">Eller nej - så skriver jag inte.</span> Jag kan knappt göra mig förstådd med åttahundra ord, än mindre åttahundra tecken.<br /><br />Fjorton är förnärmat. Jag känner mig trängd, försöker förklara ändå.<br /><br />Tystnad.<br /><br />Undrar om det här är normalt? Undrar om det blir något av vårt möte.<span style="font-style: italic;"> En </span>del av mig vill. Resten är orolig. Vill inte lova. Vill inte såra. Vill inte så mycket så snabbt.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, relationsdefekt eller rädd?</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-66195595949173973812009-03-05T00:17:00.001+01:002009-03-05T00:20:43.374+01:00Hej Bullen!Jag är en kille på tjugosju solvarv som har ett problem. Jag ger en massa löften som jag inte kan hålla. Som nyårslöfte bestämde jag mig för att läsa en bok i veckan under 2009. <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/fittstim-och-en-yrvaken-gris.html">Till</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/den-andra-boken.html">en</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/det-hr-med-balansen.html">början</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/jag-vill-ju-bara-se-sjlvgod-ut-naken.html">gick</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/pittstim-vs-fittstim.html">det</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/att-alska-med-litteraturen.html">inte</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/forsta-intrycket-av-forsta-intrycket.html">så</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/fortryckforstaelse.html">dåligt</a>, men jag har redan missat några veckor (mitt modifierade löfte är att läsa femtiotvå böcker under året). Därefter bestämde jag mig för att <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/noter-fran-sjalvhjalpstrasket.html">bli en Don Juan</a>. Och <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/hypnotoad-och-angesten.html">gav upp</a> direkt det blev besvärligt. <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/break-on-through.html">Senast</a> lovade jag att leva i celibat under fastan.<br /><br />Det höll i två dagar.<br /><br />Jag vill inte förlora all självdisciplin på grund av ett par mörka ögon. Snälla Bullen, hjälp mig!<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, ska inte börja sexblogga<br /></span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-2079200035799333652009-03-04T19:33:00.002+01:002009-03-04T22:07:36.618+01:00Tillbaka med besked (eller sagan om B)Jag var ett aningslöst barn. Visst kunde jag läsa, men inte mellan raderna. Kemin - utöver atomer och provrör - var ännu outforskad. Så när <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/har-man-sagt.html">B</a> ringde efter varje termin, stod <span style="font-style: italic;">B</span> för <span style="font-style: italic;">betyg</span> och <span style="font-style: italic;">barnslig tävlan</span>.<br /><br />Sedan gymnasiet. Hon förändras i ögonvrån. Flyr från föräldrar, församling, förtryck. Försvinner. B blir <span style="font-style: italic;">bleknat minne</span>.<br /><br />Fem år senare står hon framför mig igen. Hennes ögon är violetta (senare ser jag dem som blå, gröna, grå). <span style="font-style: italic;">"Oj"</span>, tänker jag och hon går, med gungande höfter och långt mörkt hår.<span style="font-style: italic;"><br /><br />Första festen</span>. Är <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/morgonen-efter-en-atomvinternatt-dag-5.html">uppklädd</a> som för pesten. Hon ler mot mig ändå, presenterar flickvän (eller var det ex), vi pratar om hur tiden går.<br /><br />Något klickar.<br /><br />Gång på gång samma scen: I bakgrunden en bar. Hennes hand på mitt lår, min lekfull i hennes hår. Hon minns, berättar (ibland djupt förtvivlad). Jag lyssnar, bekräftar (ofta sjukt förvirrad).<br /><br /><span style="font-style: italic;">Klassträff</span>, perfekt atmosfär för lågmält drama. B, beundrarinnan, blir full och bekänner; en gång i tiden ville hon vi skulle bli mer än vänner. Hon kysser mig, lockar mjukt. Jag står emot, hård och nykter. Flickan sätts i en taxi hem. Gentlemannen, dåren, har tid att förbanna sig sen.<br /><blockquote>Hon <span style="font-style: italic;">är</span> lesbisk (kanske bi?)<span style="font-style: italic;"><br /></span><span style="font-style: italic;">Vi</span> är vänner.<br /><span style="font-style: italic;">Hon var</span> full.<br /><span style="font-style: italic;">Jag</span> för svag.<br /><span style="font-style: italic;"></span> <span style="font-style: italic;">Det</span> för svårt. <span style="font-style: italic;"><br /></span></blockquote>Ack! Fåniga fega Tisdag. Inget hjälper. Jag ringer henne. Hon är sårad, skäms? Undviker möten, tyst och vag. Hjärtat svider, vänskapen lider. Månader går innan vi ses igen... Hon förklarar sig; ordet är <span style="font-style: italic;">rädd</span>.<br /><br />Jag förstår, förlåter och förbannar mig själv. Sommaren kommer, <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/lugnet-och-stormen.html">romanserna</a> går. Försiktigt letar vi gamla spår. Till slut: Vinter, lördag, <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/0511.html">en fest</a>.<br /><br />B frågar: Vill jag resa?<br /><br />Fem dagar av henne. Av möjligheter, spänning och nya vidder. Klarhet? Tanken svindlar. Jag nickar. <span style="font-style: italic;">Ja</span>.<br /><br /><div style="text-align: center;">* * *<br /></div><br />Vi talar om allt. Uppväxten, framtiden, hoppet och kärleken. Det här är ny mark, för så här öppen har jag bara varit med min syster tidigare.<br /><br />Kärlek?<br /><br />Nej.<br /><br />B är hopplöst förälskad i en femton år äldre trebarnsmamma. Det svider lite, sen går det över. En sensuell, smart och rolig tjej vill inte ha mig. Ändå känns det bra. För B rymmer mer drama än Shakespeares livsverk. Hon är ett sådant moln av ångest, att jag efter en stund börjar längta efter ensamheten under de klara stjärnorna.<br /><br /><span style="font-style: italic;">"Vi"</span> är äntligen definierat: Vänner. Wingmen.<br /><br /><div style="text-align: center;">* * *<br /></div><br />Ja, den där första kvällen. När klarhet har uppnåtts och jag har fått träffa B:s olyckligt ovetande kärlek. När nämnde kärlek gått och lagt sina utarbetade ben till vila... Då uppstår en diskussion om den där tjejen i kortkort är en transvestit.<br /><br />Vid det laget har jag fått nog av både lesbiskt drama och av att se killar stöta på B. Hon behöver i sin tur få utlopp för sina frustrationer. Så jag häller i henne en öl och ger en knuff i rätt riktning.<br /><br />Nämnde jag att B är en mycket charmig flicka?<br /><br />Transan visar sig vara en vanlig tjej som är ovan vid höga klackar. Hennes väninna är mycket trevlig. Och så, plötsligt, har jag ytterligare skäl att vara glad igen.<br /><br />Men det är en annan saga.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, börjar bli orolig för sitt beroende av klumpiga rim och ord på F</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-50257463715022318202009-02-26T13:17:00.001+01:002009-02-26T13:18:51.870+01:00Har man sagt A...B plockar upp mig om några minuter. Låtsas att det är resfeber, det är bra. Ska inte minnas hur vi satt lår mot lår, medan jag strök hennes hår. Ska inte bländas av blåa ögon igen. Ska absolut inte tänka på orden, fast nu blir det svårt.<br /><blockquote><span style="font-style: italic;">"Fan, jag vill inte bli kär i dig på en gayklubb"</span><br /></blockquote>Hennes ord. Vårt dilemma.<br /><br />Hon ringer. Jag bävar. Måste gǻ.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, hoppas alla fina bloggisar har det bra tills han är tillbaka på måndag</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-41567609230958308772009-02-25T17:57:00.001+01:002009-02-25T18:00:51.819+01:00Hypnotoad och ångestenEn kväll förra veckan ringde <span style="font-style: italic;">Hypnotisören</span> till mig. Han hade gjort slut med sin flickvän sedan två år. Enligt manlig logik var det därför givet att samtalet skulle handla om <span style="font-style: italic;">Pirate Bay</span>. Jag lyssnade tacksamt. Min <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/ingen-koll-p-lget.html">nyhetsabstinens</a> (eller kanske hans berättartalang) får till och med rättegångsprotokoll bli fascinerande.<br /><br />Till slut glider samtalet över till andra ämnen. Hypnotisören - som en gång ledde in mig på den mörka vägen - lyssnar när jag berättar om <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/seven-eight-better-stay-up-late.html">utmaningens</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/sjalens-spegel-dag-2.html">första</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/och-pa-den-tredje-dagen.html">dagar</a>. Han skrattar på de rätta ställena, hummar varmt, provar säkert en och annan <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Anchoring_%28NLP%29#Anchoring">förankring</a>.<br /><br />När jag <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/burkmat.html">försöker</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/still-crazy-dag-6.html">formulera</a> <a href="http://www.blogger.com/posts.g?blogID=1260128841690872490&searchType=ALL&page=0">det</a> som <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/forsta-intrycket-av-forsta-intrycket.html">stört</a> mig med <a style="font-style: italic;" href="http://www.bokfynd.nu/1847672523.html">Rules of the Game</a>, förekommer han mig. Ordet han använder är <span style="font-style: italic;">stress</span>. Den stress som uppstår när man försöker bli omtyckt av precis alla. Därtill genom att bete sig som någon annan. Han träffar den ömma punkten. Hårt. Det får mig undra varför jag inte märkt bölden förut. Så när vi lagt på börjar jag läsa den andra delen av boken, <span style="font-style: italic;">The Style Diaries</span>, som författaren rekommenderade för inspiration.<br /><br />Undrar varför.<br /><br />Inspiration ger det inte. Narcissism, otrohet och stomipåsar blandas om vartannat. Jag som trodde att <a href="http://www.bokfynd.nu/9127087956.html"><span style="font-style: italic;">Spelet</span></a> var spelets mörka sida. Det blir också uppenbart att Neil Strauss och jag lever i skilda världar, med skilda mål.<br /><br />Strauss vill förföra, kittla och älska med kvinnor av alla möjliga former och färger (med eller utan stomipåse, förmodar jag). Samtidigt vill han få det till att <span style="font-style: italic;"></span>män bara vill knulla sig trötta, medan kvinnor drömmer om villa och barn. <span style="font-style: italic;">"Empirisk grund?"</span>, hörs någon fråga. Ja, raggningsexperten har frågat sina raggarpolare - som ju har gått i samma skola som han.<br /><br />Min verklighet är en annan. Visst tänker, tänder jag på alla möjliga sorters kvinnor. Vet att livslång trogen kärlek är ovanlig och svår. Ändå är det den romantiska ådran som fyller mitt hjärta med blod... Att min bästa vän - i sitt allra fullaste ärligaste tillstånd - önskar sig barn, det förstärker min motvilja mot Strauss sterotyper.<br /><br />Utmaningen är alltså officiellt över för min del (tids nog ska jag recensera boken i vanlig ordning). Ändå var det inget misslyckande; jag fick spänning, nya idéer och en dejt inom 30 dagar. (Hon, inte Strauss, förtjänar äran).<br /><br /><div style="text-align: center;">* * *<br /><br /><div style="text-align: left;">Hypnotisören och hans flickvän då?<br /><br />Ja, till slut återkommer vi till ämnet. Jag förstår varför han gjort slut. Ändå skyggar jag för sanningen när han frågar om jag vet hur hon mår. Borde jag berättat att hon inte ätit på fyra dagar, fast hon strax därefter skrev <span style="font-style: italic;">"Snälla säg inget till honom! Då kommer vi aldrig att hitta tillbaka till varandra"</span>?<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, undrar ibland hur all hjärtan orkar slå</span><br /><br /><br /></div></div>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-74091635834970151572009-02-25T16:00:00.001+01:002009-02-25T16:03:55.614+01:00Break on throughDet är inget så pretentiöst som skrivkramp. Har bara svårt att välja ord. Processorn är överhettad, kretsen som skiljer bra från dåligt är upptagen med <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/tisdag-pa-en-sondag.html">annat</a>. I hopp om att skaka loss en tanke (ett svar?) skriver jag ändå. Kanske blir det strunt. Förlåt mig.<br /><br />Till saken: Medan jag famlade efter klarhet hittade jag <a href="http://www.imdb.com/title/tt0243736/"><span style="font-style: italic;">40 Days and 40 Nights</span></a>. Om man bortser från filmens syn på män som kåta djur och sensmoralen att kyskhet leder till renare, sannare kärlek. Om man bortser från det; så varför inte?<br /><br /><a href="http://www.sexual-stress.co.uk/post-coital_depression.htm"><span style="font-style: italic;">Le Petit Mal</span></a> och vanemässiga <span style="font-style: italic;">one night stands</span> är visserligen inte mitt vardagsproblem. Inte heller tror jag att den mänskliga (eller ens den manliga) kroppen är så beskaffad att det går att lagra sexuell energi som på flaska. Ändå så är det passande att Askonsdagen infaller idag. Den traditionella början på fastan. En möjlighet till omöjlighet. Ett nyår för självhatande kristna.<br /><br />Nu är jag inte religiös, men jag <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/noter-fran-sjalvhjalpstrasket.html">gillar</a> <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/nytt-r-ny-blogg.html">löften</a>. Således: <i>Viva quadragesima!</i><i> </i><br /><br />Dags för ett rakt, okomplicerat viljeprov (till skillnad från <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/still-crazy-dag-6.html">tidigare utmaningar</a>): <span style="font-style: italic;">Före påskdagen ska min pålitliga kanon inte avfyra en enda salva</span>. Jag tror ni förstår, utan fler skönskrivningar (kommentarsfältet är öppet för den specialintresserade).<br /><br />Reflexer i sömnen går ju inte att undvika. Torka har jag <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/lugnet-och-stormen.html">nästan</a> hunnit vänja mig vid, även om <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/0511.html">moln</a> hopar sig vid horisonten. Det som oroar mig är, hmm... Abstinens från mig själv.<br /><br />(Den läsare som småler och tänker <span style="font-style: italic;">"Ja killar"</span>, ska kanske räkna lite på fingrarna - eller lukta på dem. Fyrtio dagar är en lång tid. Kvinnor <a href="http://smojo.blogg.se/2009/february/onani-bildproblem.html">trivs</a> minst lika bra söder om ekvatorn).<br /><br />Kommer jag lyckas, tror ni? Skulle du?<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, kommer inte ge dagliga uppdateringar i ämnet</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">PS.</span> <span style="font-weight: bold;"></span>Var nära att använda använda början på den andra versen i <a href="http://www.youtube.com/watch?v=d-5JvACzGp8"><span style="font-style: italic;">Knocking on Heavens Door</span></a> som titel. Bestämde mig - i dagens anda - för att inte ge Freud den tillfredställelsen. <span style="font-weight: bold;">DS.</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-75982086774829080872009-02-22T22:11:00.003+01:002009-02-22T22:57:02.593+01:00Tisdag på en söndagEfter en veckas <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/02/obesvarad-karlek.html">ensamhet</a> var det skönt med sällskap. Det är bara att hon gör mig så förvirrad. Jag gör henne förvirrad? Trodde vi var klara med förvirringen.<br /><br />Försöker skapa ett kodnamn. Det känns viktigt. <span style="font-style: italic;">Hennes namn</span>.<br /><br />Är för trött för koder. För trött för att förstå varför fel känns rätt. För trött för hypnotisören. Eller spelarens ångest. Drömmän, friarbrev och <a href="http://tisdagssagor.blogspot.com/2009/01/karlek-borjar-med-en-historia.html">förväntningar</a> får vila. Orkar inte ens förklara hur man ska dansa med en man.<br /><br />Det enda som är viktigt just nu är sömn. Sömn och att önska er en god mjuk natt.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, skriver när han blundar</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-45779016109145470742009-02-22T05:01:00.002+01:002009-02-22T05:10:26.235+01:0005:11Jag brinner, förvirrad.<br /><br />Samma gamla låga. Samma ljuva tvekan.<span style="font-style: italic; font-weight: bold;"></span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-8341260735795795122009-02-18T23:59:00.000+01:002009-02-19T00:14:47.465+01:00Förtryck/förståelseDet börjar med ett mord. Genast förstår vi att det också kommer sluta där. Doris Lessing inleder <a href="http://www.bokfynd.nu/9146219285.html"><span style="font-style: italic;">Gräset sjunger</span></a> med att kedja fast läsaren ute i Sydrhodesieas obarmhärtiga hetta. Slutet är oundvikligt, ändå andas jag den torra luften så länge det bara går.<br /><br />Spaltmeter har skrivits om den här boken. Jag har inte läst en millimeter. Först tror jag mig ha funnit en afrikansk<span style="font-style: italic;"> <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Lady_Chatterleys_%C3%A4lskare">Lady Chatterleys älskare</a>.</span> Ganska snart inser jag att det är fel. <span style="font-style: italic;">Gräset sjunger</span> handlar om förtryck. Om kolonialismen, konventionen och det kärlekslösa äktenskapet.<br /><br />Det finns en djup, nästan obehaglig, vrede. Lessing hatar, som bara någon som sett människor ruttna kan hata. Hon är skoningslös mot förtryckare och förtryckta. Mot den vite farmaren, societetsdamen, negerpiskaren och negern. Mot maken och makan.<br /><br />Varje handling döms utifrån hur den legitimerar ett sjukt system (kolonialismen eller äktenskapet). Ändå hålls boken samman av förståelse. Mary, Dick och Moses. Till och med storgodsägaren Charlie Slatter. Doris Lessing älskar dem alla.<br /><br />Förståelsen lyfter <span style="font-style: italic;">Gräset sjunger</span>. Ger ett - såhär i efterhand självklart - varsel om Lessings kommande storhet.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, har tinnitus i öronen och ett leende på läpparna</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1260128841690872490.post-66334043276978893582009-02-18T16:33:00.000+01:002009-02-18T22:28:00.791+01:00Recept på framgång<ul><li>½ lök</li><li>½ röd paprika</li><li>1 apelsin</li><li>1 avocado<br /></li></ul>Börja med att skala en lök. Du kan med fördel använda de yttre lagren som blir över när du lagar något annat. Blanda i röd paprika och lite kladdiga apelsinskal. Dela en övermogen avocado. Rör om. Låt stå i rumstemperatur minst ett dygn.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Voilà!</span> En doft som skulle göra en bakfull gympalärare stolt.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">/Tisdag</span>, städar och vädrar</span>Tisdaghttp://www.blogger.com/profile/09717382466866682904noreply@blogger.com0